En tam kanin, och vägen dit

Det finns oftast två olika uppfattningar om kaniner. Den vanligaste, vad jag hört, är den om att kaniner är djur som inte uppskattar människans närhet. Att det är ett djur som aktar sig, är skygg och helt enkelt bara inte är det äkta sällskapsdjur de framställs som. Dessa personer möter jag nästan dagligen. Antingen över nätet där jag kan få kommentarer som "Oj vad tam den är!", "Hade ingen aning att kaniner är så intelligenta" och "Vad har du gjort med den där?!", men också privat, face to face. Bekanta, personer som ser oss på promenader eller ute på gården.

Den andra uppfattningen om kaniner är att de är sällskapsdjur. Djur som med rätt förutsättningar, socialisering och aktivering är minst lika givande som hundar. Att dem inte är djur som nöjer sig med att sitta i en 100x100cm bur under de 8-10 levnadsåren.

Det var länge jag trodde att den första uppfattningen var rätt. Att en kanin som satt i ett hörn i buren, att en kanin du fick "jaga" ifatt för att kunna plocka upp var normalt. Det var länge jag accepterade att "kaniner är flyktdjur" och att det helt enkelt var omöjligt att få dom att uppskatta ens närhet. Det låg inte i deras natur, hade jag blivit i lurad så många gånger. Jag förstår personer som har den uppfattningen. Kaniner i samhället idag har inte ett särskilt stort värde, dem är inte mycket för världen och det finns inte särskilt många med riktig kunskap kring kaniners behov och kapacitet. Men antalet instagramkonton, facebookvideos och youtube kanaler som visar verkligheten med en kanin, vars band till sin ägare är till grunden byggd på tillit och kärlek ökar ständigt. Allt mer sällan träffar jag på människor med den omoderna synen på kaniner. Allt oftare ser jag kaniner som lever lyckliga liv tillsammans med sina ägare.

Men hur får man då den här underbara kopplingen till en kanin? Jag ska föröka förklara min syn på det hela så gott det går:

Först och fräst ligger ansvaret hos uppfödaren. Oavsett ras, syfte och framtid ska avelsdjuren ha ett exemplariskt phyke utan svikt. Ingen tendens till aggrisivitet, inga överdrivna nerver och så stabila i humöret som möjligt. När man hittat de rätta avelsdjuren och kullen är planerad och offentligjord tycker jag att det är otroligt viktigt att man skriver ut hur föräldrarna är samt hur avkommorna förväntas bli, för att personer so vill lägga intresse ska få en så bra bild som möjligt om vad för slags kanin man faktiskt lägger intresse på. Förväntas T. ex ungarna bli lite hetare är det SUPERVIKTIGT att skriva ut detta, så att det inte blir någon överraskning för den framtida köparen. Att berätta så mycket som möjligt av själva kombinationen hjälper köparen och kommer i framtiden resultera i fler ekipage som verkligen trivs och har roligt med varandra. Samt färre kaniner som behöver flytta och börja om med relationen till ännu en ny person.

När ungarna är komna börjar en ny fas i uppfödarens ansvar. Nu gäller det att hålla koll på ungarna och socialisera dem från förta stund. Extra viktigt är det när ungarna vid ca 2 veckors ålder börjar öppna ögonen, krypa ur boet och bli mer medvetna om sin omgivning. Sitt långa stunder hos ungarna, vänj dem med mänsklig kontakt och beröring. Normalisera hantering så som att hålla på med tassar och bli buren. Viktigt är också att från en hyfsat tidig ålder miljöträna dem. Vara i hage, lösa i stall, inomhus och överallt där det är möjligt. Detta underlättar ordentligt för den framtida ägaren och gör att de flesta kaninerna blir coolare och säkrare i sig själva.

När du hämtar din kaninunge vid 8v (eller senare) vandrar ansvaret vidare till dina händer. Du ska nu lägga grunden för en vänskap som kan vara i upp till 10år. Låt kaninen anpassa sig den första dagen. Innan du kan få den lita på dig måste kaninen ha en trygg plats ni kan utgå ifrån. I de flesta fallen sin bur. Veckorna fram tills kaninens 3 månadersdag är den effektivaste tiden att skapa ett band till kaninen. Mys i buren, borsta, häng och busa i hagen eller tricksträna. Allt ni gör ihop kommer stärka ert band. Har ni problem att hitta varandra, kaninen kanske är rädd. Sträck dig inte efter den och "tvångsmys" det gör bara saken värre. Sätt dig istället vid buran och vänta. Kaniner är naturligt ett nyfiket djur så med tålamod och väntan kommer kaninen att börja söka kontakt med dig, så kan ni utgå därifrån.

Vid tre månader är det dags för selträning, om man är redo. Desto starkare band ni har till varandra desto lättare blir det. Samma sak gäller hoppträningen vid fyra månader. VÄNT TILLS NI ÄR REDO! Kaninen ska kunna allt samt vara säker i sele innan ni börjar hoppa. Det blir så himla mycket enklare och stadigare då.

Under resten av kaninens liv måste er relation vårdas. Den måste få kontakt varje dag, kanske bara mysa i hagen med dig en dag. Inte bara jobba utan faktiskt bara umgås då och då. Allt ni gör ihop ska vara kul och givande. Bara för att ni en gång hade ett starkt band betyder inte att det alltid kommer finnas kvar, oavsett vad.

Vårda erat band, annars blir det betydelselöst.